Change language

Header menu

Tanker om sprækket porcelæn

Arkæolog Krister Kam Tayanin skriver på svensk om en sprække i et stykke porcelæn, der sætter mange tanker i gang. Fra april 2014.

Som arkeolog har man ofta privelieget att finna, beskåda och begrunda många spännande artefakter. Har vi tur kan vi även säga något om föremålens historia, och även ana människorna bakom föremålen. Många föremål har rest lång väg för att slutligen hamna i arkeologernas händer, så som de skärvor av kinesiskt porslin som vi hittar under utgrävningen i Gammel Strand.

Porslin är tillverkat av vit kaolinlera som bränns vid höga temperaturer, och har oftast handmålade dekorer i diverse färger och motiv. Hemligheten bakom porslinstillverkningen kom inte att upptäckas i Europa förrän under 1700-talet, men som vi vet har kinesiskt porslin än idag en lyxstatus.

Porslinstillverkningen i Kina har en lång historia, och redan under 600-900-talen exporterades kinesiskt porslin till islamska områden som en statusvara. I Europa har man hittat kinesiskt porslin redan från under medeltiden, men det är inte förrän när flera länder startade sina egna Ostindiska kompanier som porslinet blev allt vanligare i de Europeiska hemmen. Här i Danmark startades på 1730-talet “Asiatisk Kompagni”, som i första hand inriktade sig på handel med Kina, där de köpte lyxvaror som bland annat siden, kryddor och porslin.

Det går att tänka sig att denna porslinsskärva har kommit till Danmark med ett av deras skepp under 1700-talet då kinesiskt porslin var som allra trendigast. Den är en bit av ett lock från en kruktyp som kallas bojan eller ingefärskrus. På den ser man en del av ett penselmålat landskap, varav halva tyvärr har förlorats. Det kan möjligtvis vara ett så kallat “willow pattern”, en porslinsdekor som var vanlig under 1700-talet och som var starkt förknippad med en berättelse om ett olyckligt förälskat par. I sagan förvandlas de till duvor, som ofta kan ses flyga över vattenlandskapet i den kända porslinsdekoren.

Det mest iögonfallande med det här locket är dock inte den vackra dekoren, eller porslinet i sig. Det som väcker vårt intresse är den spricka som vid något tillfälle har limmats. Någon har satt ett så pass högt värde på denna lilla kruka att den var värd att laga. Detta lilla föremål väcker många frågor och funderingar. Hur gick den sönder? Var det ett busigt barn som välte den i sin lek? Lagade man den av affektionsvärde eller på grund av dess ekonomiska status?

Vad kände personen som hade sönder locket? Var det rädsla för sin mors bannor, förargning över sin egen klumpighet, eller sorg över ett förlorat arvegods? Alla dessa händelser och känslor kan vi relatera till än idag, och den historiska människan känns genast närmare. Detta är frågor vi aldrig kan få svar på, men som man kan begrunda när man betraktar detta föremål.